I ett av Koranens verser uppmanar Allah sina tjänare att reflektera över bergen:
”Och till bergen – hur de har rests upp.”
(Surah Al-Ghashiyah: 19)
Frågorna som ateister borde ställa sig i samband med denna reflektion är:
Kan de enorma bergen på jorden verkligen vara resultatet av några få fysiska lagar och formler på ett papper?
Varifrån kom det ursprungliga materialet för att skapa alla dessa berg?
Om universum verkligen vore ett resultat av slumpen och enbart styrdes av fysikens lagar, som ateisterna hävdar, skulle det inte vara mycket mindre – och dessa väldiga berg skulle inte finnas.
Bergens majestät och universums oändlighet är i sig själva ett bevis på Skaparens existens.
Om världen var resultatet av en slump, skulle den varken kunna vara så stor eller innehålla massiva materiestrukturer som berg.
Det är som en fabrik: ju mindre den är, desto svagare är dess ledning; ju större och mer utvecklad den är, desto starkare ledarskap har den bakom sig.
Ingen skulle säga att en stor och välorganiserad fabrik existerar utan en chef, och att bara ”arbetarnas arbetsregler” gjort den så ordnad.
Hur kan man då hävda att detta enorma och välordnade universum är en produkt av slumpen?
Låt oss nu titta på den vetenskapliga betydelsen av versen.
I denna vers används ordet ”nushibat” (restes upp), vilket visar att inga berg har skapats gradvis eller av sig själva.
Alla berg har bildats genom rörelsen och kollisionen av jordens lager, vilket gjort att de har ”rest sig” ur jordens inre – precis som Koranen beskriver.
Lägg också märke till nästa vers:
”Och till jorden – hur den har bretts ut.”
(Surah Al-Ghashiyah: 20)
Ordet ”bretts ut” syftar ur vetenskaplig synvinkel på hur jordens lager rör sig i motsatta riktningar efter att bergen bildats.
Dessa två vetenskapliga fenomen – bergens upphöjning och jordens utbredning – är nära sammankopplade och inte oberoende av varandra.
Om Koranen saknade vetenskapligt innehåll skulle den använda ord som ”skapades” eller ”formades”.
Men i stället använder den exakta vetenskapliga uttryck som ”restes upp” och ”bretts ut”, vilket visar på Koranens vetenskapliga mirakel.
Bilden nedan visar hur ett berg bildas: efter att två jordlager kolliderar höjs berget upp från jordens inre.
Sedan, enligt nästa vers, när bergen bildats, ”breddas” jorden – vilket betyder att lagren rör sig i motsatta riktningar.
Detta är ett kraftfullt bevis på Koranens vetenskapliga sanning.
Lämna ett svar